Ett fågelfjäll med en liten ljus prick som syns uppe på det närmaste berget. Polar Bear skrek någon i besättningen och alla rusade ut på däck. Ja, det var en isbjörn som hade blivit strandsatt när isen drog sig tillbaka. Den hade tydligen livnärt sig tidigare på en död val och nu på fågelägg och fågelungar. De kan även dyka på grunt vatten efter kelp och äta gräs vid fågelbergen när det kniper. Om islossningen går fort kan det blir bortåt 10 procent som kan bli strandsatta och som får försöka klara sig på land under sommaren tills isen kommer tillbaka med säl. Många vandrar norrut på Svalbard, där kommer isen först.




Genom kameraögat syntes isbjörnen som låg och sov. Å vad skönt tycks kroppsspråket säga.






Vad är det där som rör sig ute på vattnet?








Det är något stort,  men ganska långt bort.








Jag måste ställa mig upp för att se lite bättre.









Å, det var tröttsamt.  Det blev en stor gäspning.










Jag tror att jag sätter mig.








Nä, jag lägger mig ned, det är skönare så.
Mycket tur, allt hände under 15 minuter sedan sov isbjörnen igen, hur länge vet ingen? När en isbjörn har blivit strandsatt är strategin att röra sig så lite som möjligt för att spara energi tills det blir is igen.
  






Ja, här utanför Longyearbyen måste man bära vapen som skydd ……









……… mot isbjörn. Mössan står på topp för skydd mot silvertärnorna som häckar längs med vägkanten. Kommer man för nära så anfaller de med näbben mot högsta punkten, det rycker då i mössan.
Longyearbyen syns längst bak till vänster, byn är inte stor. Antal innevånare sägs vara 2000 och antal Isbjörnar på Svalbard 3000. Deltat och låglandet till höger.




Longyearbyen centralt, mycket  var nybyggt och målade i starka färger.


 






Utkanten av Longyearbyen, överallt står snöskotrar och väntar på snön. Ovanför syns en gammal linbana som tidigare fraktade kol.








En linbana för transport av kol ned till hamnen. Den är tagen ur bruk men ses i olika skeden, ibland bara som fundament eller ställningar utan lina och korgar. 







Snösparv, lite rufsig efter att ha tvättat sig i en bäck med smältvatten. Den är vanlig i Longyearbyen, ses på marken när den söker föda eller när den sitter på en takås och sjunger. Det är nu häckperiod.





AVENTDALEN

Vid Longyearbyen ligger inlopp till Aventdalen, en dalgång och ett delta som sträcker sig långt in mellan fjällen, nu härligt grön i juli, en månad som klimatmässigt liknar Sverige under april, 5 – 10 grader varmt. Oftast mulet med dis och med molnen hängande på fjälltopparna. Det visade sig att början av juli var mitt i en intensiv häckningssäsong. Silvertärnorna och labben låg och ruvade. Ejdern och smålommen hade precis fått ungar. Det var mycket vitkindade gäss och spetsberggäss med ungar i olika storlekar, ifrån små dunbollar till halvstora gässlingar. Det fanns en del vadare i låglandet bland annat brednäbbad simsnäppa, smalnäbbad simsnäppa, skärsnäppa (rätt många), kärrsnäppa och större strandpipare.




Adventdalen längre in, ett väglöst land.






En silvertärna som ruvar intill vägkanten, den anfaller om man kommer för nära. Det gäller att välja rätt sida av vägen när man går. Näbben är spetsig. På TV har isbjörnar blivit blodiga på nosen när de försöker ta ägg.







Ett labbpar vid boet som ligger i en liten grop på marken.  Labben ruvar samtidigt som silvertärnorna och då med en baktanke. När tärnorna dyker efter mat till sina ungar så stjäl labben maten och matar sina egna ungar.  






En labb som ruvar.






Vitkindade gäss med dunbollar, honan håller uppsikt på trut och labb.







Det fanns många vitkindade gäss i Aventdalen, gissningsvis flera tusen om man räknade dem.






Spetsbergsgäss med gässlingar.






Smålom med två ungar, honan är vaksam mot trut och labb.







Boet ligger på en liten ö i deltalandet.







Här kommer hanen med en fisk (lodda), en unge kommer ned för att hämta den. Det blir en fisk åt gången, de får mat varannan gång. Den som har väntat längst är ivrigast.





Ejder med nykläckta ungar, antagligen en omlagd  kull.







En brednäbbad simsnäppa, en mycket sällsynt gäst i Sverige, kan ses i vid enstaka tillfällen under höststräcken och då i en färglös vinterdräkt.





En smalnäbbad simsnäppa, hanne (honan har starkare färger)






HAVET

En vikval, den blir ca. 8 m och väger 10 ton.




Stormfågel, den har en rörformig öppning ovan på näbben för utsöndring av salt ifrån havsvatten som den dricker.    





Kustlabb finns i ljus och mörk fas.





Praktejder, häckar i deltalandet i Adventdalen.






Lunnefågel, den fiskade oftast ensam ute på öppet hav.






Alkekung, en havsfågel stor som en stare. De bygger sina bon i rasbranter med klippblock. Bona ligger i hålor och under klippblock för skydd mot trut och labb. 

 





De kommer in ifrån havet som en flygflottilj med jaktplan sveper in mot boplatserna, går ut igen och kommer tillbaka, gör så några gånger. Det blir fina flyguppvisningar innan de landar i klippbranterna med krävan fylld utav kräftdjur.





Här pågår ett fiskafänge efter lodda. Den kommer in i stim på grunt vatten med tidvattnet vilket får den tretåig måsen att gå i extas. De kastar sig ned i vattnet för att fånga loddan. Ishavsrom som säljs i affärer är rom ifrån loddan. Den tretåiga måsen har svarta ben jämfört med fiskmåsen som har gula ben.






BLOMMOR

Gul Svalbardvallmo, en endemiskt art på Svalbard.







Purpurbräcka, växer i tuvor och lyser upp sluttningar med sin lila färg.








Fjällsippa, lite oskarpt. Fokus ligger på bladen.



DÄGGDJUR

En hundsläde på hjul.





Det finns gått om hundgårdar utanför Longyearbyen. Här väntar hundarna på vintern.






En svalbardren som går över en flodfåra med smältvatten. De förekom i mindre grupper om 1-5 djur.





En polarräv dök plötsligt upp och försvann lika snabbt. På vintern är den helt vit med en svart nos och två mörka ögon.



GLACIÄRER

En glaciär som löper ut i havet. I glaciären syns tunnlar där isälvar med smältvatten har forsat fram. Framför glaciären ligger en överbyggd ribbåt att jämföra med.





På Svalbard finns det 1100 glaciärer, många mynnar ut i havet.





BOENDE

Haugen pensionat kan rekommenderas, ett mycket trevligt pensionat där man kan laga mat. Köket var ombonat med mycket köksutrustning och här serverades hembakade kakor och äppelpajer varje dag. Elisabeth lät sig väl smaka , som glutenintolerant fick jag hålla mig till havreknäcke som jag alltid har med mig, det får bli mitt tilltugg.  






Åker man till Svalbard måste man ha en aktivitetsplan och boka och betala i förväg. Under sommaren  är  i princip allt fullbokat när man väl är på plats i Longyearbyen. Många som reser till Svalbard åker på expeditioner  som omfattar ca.  7- 12 dagar, det är det säkraste sättet om man vill se och uppleva isbjörn och valross.  Vi (Elisabeth och jag) valde istället att åka till Longyearbyen och där göra dagliga expeditioner. Bil gick att hyra på plats och som vi använde för att åka så långt det gick in i Aventdalen för att se och uppleva deltalandet. Det finns totalt ca. 5 mil väg på Svalbard.  

När det gäller dagliga expeditioner med båt kan POLARGIRL (den röda båten) rekommenderas, mycket stabil det går att fota ifrån båten, kunnig och trevlig personal. På den turen, en hel dag, såg vi isbjörn, val, säl, tydligen fanns det också en valross vid fågelberget, men med all fokus låg på isbjörnen så missade vi den. Vi såg även stormfågel, lunnefågel, sillgrissla och alkekung.  Nackdelen är att den inte går tätt intill fågelbergen, det blir långa fotoavstånd, allt för långa.      



Ribbåt
Företaget Bettermoments med överbyggda ribbåtar kan inte på något sätt rekommenderas. Här fanns det aktiviteter som ’Dagens fångst’ och ’Valrossafari’ som vi bokade ifrån Sverige. Ribbåtarna har svårt att klara dyningar och vågar i öppen sjö med vindar över 6 sek/m. De levererade ingenting. Båtturerna var obehagliga med hårda nedslag i vågdalarna, Elisabeth (min fru) var rädd. När det gäller valrossafari som är på  en hel dag, vet personalen om att de inte kommer att nå platsen för valrossarna när vi går ut på grund av vädret, men de går ändå ut och vi kommer halvvägs och safarin avbryts av säkerhets skäl.  Man lurar helt enkelt deltagarna på pengar och på en dag som hade kunnat användas på ett betydligt trevligare sätt, skamligt.
När det gäller Dagens fångst, en kvällsövning var det samma sak, man levererar inget. Företaget har ingen kunskap om vad som finns  att se och uppleva av djurliv ute till havs. Dagen efter med POLARGIRL såg vi isbjörn, val, säl och det fanns även valross som vi missade. Företaget saknar kunskap,  och framförallt en förmåga att prestera och att kartlägga vad som finns att uppleva, kraftigt underbetyg.

Man åker inte till Svalbard för sitta i en ribbåt som slår hårt i vågdalarna med stor kraft och som skapar rädsla och obehagskänsla,  kommer båten att hålla, och som inte kan visa på någon som helst upplevelse eller sevärdhet av värde.  Glöm ribbåtarna.  Bilden ovan visar en ribbåt som går i lä av land så är det inte på öppet hav.


Som alltid när man besöker ett nytt ställe tar det tid att se och lära. Turistinformationen på Svalbard är mycket kunnig. Det jag missade var framförallt valross, knölval och ismås. Man kan inte få allt, resan blev ändå mycket över förväntan, speciellt med isbjörnen och deltalandet. Svalbard har en installation av den svenska Artportalen under ett annat namn, men man rapporterar inte in däggdjur, det skulle underlätta för besökare och guider. Jag åker gärna en gång till, för mig är det sommaren som gäller med all fågel.



Tomas Seippel